Den kubafobiska kunskapsregimen

Två moderata riksdagsledamöter kräver i en motion att ”det tillsätts en oberoende internationell granskning av förhållandena på det kubanska fängelset på Guantánamo”. Så långt har demoniseringen av Kuba gått att de inte vet att tortyrlägret är USA:s, på ockuperad kubansk mark. Kanske är det inte så konstigt eftersom det hetat ”Kubafångar” och ”fånglägret på Kuba” samtidigt som det enda medierna tar upp från övriga Kuba är ”politiska” eller ”samvetsfångar”.

Så fungerar den medievärld som trots punktnedslag om en del av de fruktansvärda övergrepp USA begår med krig och ockupationer, tortyr, utomrättsliga avrättningar med mera låter USA:s världsbild dominera. Jag brukar hänvisa till ”förhärskande medier” för den likriktning som råder. Nu har jag lärt mig att det nog är en ”kunskapsregim, som producerar försanthållna 'kunskaper'”.

Ett typiskt exempel är Per Runesson artikel i Dalademokraten 110421 om ”en riktigt sunkig diktatur”. Han hänvisar till Human Rights Watch vars Latinamerikaansvarige José Vivanco anklagar Kuba för att vara sämst i hela världsdelen. Detta sägs i en världsdel där fackföreningsmedlemmar, homosexuella, människorättsaktivister, miljökämpar och kvinnor, bara för att vara kvinnor, mördas i mängder och där barn lever i fattigdom bland knark, våld och övergrepp. Dock inte på Kuba.

HRW säger inget om det grova brott mot kubanernas mänskliga rättigheter och mot folkrätten som USA ekonomiska krigföring är. Den fördöms årligen av FN:s generalförsamling med 187 röster mot 3: USA, Israel och Palau.

Sagan om Yoani Sanchez är lika förljugen. Hon lever och verkar fritt, hon besöker USA:s intressekontor i Havanna för överläggningar (se wikiläckorna), hennes blogg sprids över hela världen via en kraftfull server i Tyskland med 60 procent större bandbredd än hela Kuba. Den finns hos GoDaddy, som Pentagon använder för sitt cyberkrig. En stab utanför Kuba översätter allt hon skriver till 18 språk.

Kuba anklagas för att begränsa internet – inte USA, som förvägrar Kuba uppkoppling på den fiberoptiska kabel som löper utanför landets kust. Kuba hänvisas till långsam, dyr satellitförbindelse med låg kapacitet. Med den kan hela Kuba bara ladda ner 65 Mbps och skicka 124. I juli ansluts kubanerna till fiberoptisk kabel till Venezuela. Då kan andra bloggare också komma ut.

Sánchez bloggade ut att hon ”hade blivit misshandlad”. Sedan tog hon emot den internationella pressen. Fernando Ravsberg från BBC lade märke till att trots all misshandel hon beskrivit ”fanns inga blåmärken eller sår.” Sánchez förklarade att de hade försvunnit (på knappt 48 timmar). Men varför visade hon då inte skadorna på sin blogg samma dag? Den påstådda misshandeln fick mer medial uppmärksamhet än hundratals mord, försvinnanden och våldsamheter i kuppregimens Honduras.

Wikileaks har avslöjat vad vi utanför ”kunskapsregimen” vetat och försökt tala om i åratal: ”Dissidenterna” har aldrig varit något annat än betalda agenter för USA:s ekonomiska och propagandakrigföring. Chefer för USA:s intressekontor rapporterar att de regelbundet besöker och får riktlinjer från dem och hur giriga de är, hur flott de kan leva. Cheferna föraktar dem, de har ingen förankring bland kubanerna och ingen möjlighet att erbjuda ledning för det systemskifte USA jobbat för i 50 år.

Så varför fortsätter USA att lägga alla dessa dollarmiljoner på dem? Jo, för med dem har USA skapat ”sanningen” (kunskapsregimen) att Kuba är en diktatur och att de som dömts för agentverksamhet för främmande makt, enligt lagar som är självklara i andra länder, kallas samvetsfångar.

Eva Björklund

källa: Svensk Kubanska Föreningen