Demokratisk semester

_ Vi ska åka till Thailand ..

_Min dröm är att resa till Kuba

_ KUBA? Men där är det diktatur och HAN lever fortfarande… är du säker att du vill dit?

Denna dialog var mellan mig och en god vän. Jag blev varnad att åka till Kuba. Med ”HAN” menar hon Fidel Castro, med ”diktatur” menar hon, att på Kuba får man inte rösta, Min gode vän menade säkert väl och var nog mån om mig

Det är oftast den reaktionen jag får som svar när jag pratar om min drömresa!

”Kuba är en diktatur”, ”folk svälter”, eller ”är man emot Castro, åker man in fängelse”!
Min gode vän ska åka till Phuket med sin familj.......

Det fick mig att tänka på när jag gick min utbildning  på Lärarhögskolan. Jag var på en föreläsning som Röda Korset höll i och som handlade om sexuella övergrep på barn. Kvinnan som föreläste hade arbetat i Thailand med barn som hade utnyttjats sexuellt.
Hon berättade om barnprostitutionen och om sexturismen. 
Hon berättade om fattigdomen och hur familjer tvingas skicka sina barn till städerna, med förhoppning om att de kommer att hitta arbete och försörja dem.
Hon berättade om barn som lever på gatorna istället för att gå i skolan.

Detta var några år sedan och jag undrar vad som har ändrats i Thailand.
Från ett land som var känt i Sverige för sin sexturism, har Thailand idag blivit ett av våra mest attraktiva semestermål.

Har sexturismen eliminerats? Uppfyller landet FN konventionen om barns rättigheter? Får alla barn utbildning? Får alla barn samma möjligheter?

Svaret är naturligtvis NEJ. 
Barnprostitutionen existerar fortfarande och förövare kommer undan endast med en anmärkning av polisen.

Författaren till boken  ”Sex trafficking: inside the business of modern slavery” Siddharth Kara

Beskriver  bl.a om Thailand.

”””Landets genomsexualiserade syn på utnyttjandet av kvinnor påverkar män alla nivåer i samhället, från de som har råd med dyrare sexköp till de som bara har råd att köpa av billiga sexslavar på gränsbordeller i norr.

Denna norm har lett till att en så hög andel som 90 % utav de thailändska männen någon gång utnyttjat prostituerade, en ovanligt hög siffra.

Thailand är också ett av de länder som inte har signerat Den internationella konventionen mot diskriminering utav kvinnor.

Thailand har inte undertecknat FN:s internationella avtal mot trafficking (The Trafficking Protocol).” ””

Är denna beskrivning ett exempel på demokrati?

Eller är det så att, vi inte vill ha nåt som förmörkar solen i Phukets stränder?

Dax att förbjuda krucifixen!

Ingen har kunnat undgå händelserna  inom katolska kyrkan. 
Skandalerna rullas upp en efter en. Prostitution. våldtäkter och  framför allt pedofili. Detta verkar vara endast toppen av isberget. Fler offer tar mod till sig och träder fram för att berätta om hemska händelser från sin barndom, Vi får läsa om  sexuella trakasserier, våldtagen av en man som man litar på, guds förlängda arm.
om känslan av skuld och skam.Man har funnit kopplingar enda upp i den heliga toppen av Vatikanstaten till och med hans helighet Påven!


Guds sändebud valde, under flera årtionden, att sopa skandalerna under mattan, offren (barnen)  tystades ner med argument  som ,, att  de kommer kanske att hamna i helvetet . Förövarna flyttades till andra församlingar  där de lugnt och tryggt kunde fortsätta med sin lilla "hobby"
När jag läser om dessa händelser, blir jag mer och mer övertygad om att krucifixen borde förbjudas!



Idag har vi länder som förbjuder svastikan och andra symboler som förknippas med våld
Nu är det dags att förbjuda krucifixen. Den står för kvinnoförtryck, slaveri, folkmord och nu fylls listan med   våldtäkt. sexuella trakasserier och pedofili 

Sydsvenskan..

 The failed coup

April 2002 
Sydsvenskans "liberala" politiska redaktör, Per T Ohlsson, hyllar kuppen mot den demokratisk valde presidenten Hugo Chavez !
Per T Ohlsson vars främsta uppgift är att skydda (USA) kapitalismens  fasad,, mot alla odds..... även  med lögner .

"Per T. Ohlsson, Sydsvenska Dagbladet, den 13 april 2002
Adiós, Hugo Chávez
John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.

Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp.

Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.

Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde.

Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades. Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom.

Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande. Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet.

Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden.

Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys."